 |
| I Kuroko's Basket står laganda och samarbete i centrum. Bilden föreställer Kagami och Kuroko, som balanserar en basketboll med varsin hand. |
Kuroko's Basket följer Kagami, som rekryteras till ett relativt nybildat basketlag i sitt nya gymnasium. När träningarna sätter igång upptäcker han och de övriga spelarna att de har fått en mystisk lagkamrat, Kuroko, tidigare spelare i ett legendariskt basketlag som fullkomligt krossade allt motstånd i skolturneringarna på högstadienivå. Högstadielaget är numera splittrat, men Kuroko en agenda för sitt nya lag. Kuroko är fenomenal på att dribbla, läsa spelets flöde och gör passar som är omöjliga att blocka, men i gengäld är han usel på att ta poäng. För det behövers Kagami, den enda i laget som kan ta emot Kurokos svåraste passar.
Tyngdpunkten i Kuroko's Basket ligger på vikten av samarbete i lagsporter och serien riktar sig till både manliga och kvinnliga serieläsare. Främst av allt är det dock en serie om spelglädje, som får mig att vilja rota fram min gamla basketboll och leta reda på närmaste basketplan. Glädjen och kärleken till sporten är den röda tråden som löper genom berättelsen alla matcher och utmaningar, samtidigt som serien förstås uppfyller de klassiska ledorden för en Shonen Jump-serie: "Vänskap", "kämpaanda" och "vinna".
Kuroko och Kagami - ljus och skugga
Seriens förmodade huvudperson, Kuroko, är egentligen bara huvudperson i den aspekt att berättelsen kretsar kring honom. Läsarnas inblick sker istället genom Kagami, Kurokos nyrekryterade partner. Det är ett medvetet val; att vara en genialisk supportspelare må vara ovärderligt i de flesta lagsporter, men det är inte vad man förväntar sig av huvudpersonen i en typisk Shonen Jump-serie.
Kuroko, vars namn kommer från svartklädda "osynliga" scenarbetare inom japansk teater, har en närmast ninjalik förmåga att göra sig osynlig för spelarna. Genom att rikta deras uppmärksamhet bort från sig själv kan han smita förbi med bollen osedd och göra en perfekt pass till spelaren närmast korgen. Han är även bra på att läsa spelets flöde. Det är inte bara på planen som Kuroko håller sig utanför strålkastarljuset; han är sluten och svår att sätta fingret på även som person. Dock är det något med Kuroko som får både med- och motspelare att nästan snubbla över varandra i sina försök att vinna hans respekt. Det gör Kuroko till en lite märklig figur som driver både intrigen och relationerna i serien framåt, samtidigt som han inte är den figur det är tänkt att läsarna ska identifiera sig med.
Kagami, seriens egentliga huvudperson, är Kurokos raka motsats. Han är, som pålästa mangafans redan noterat, uppenbart inspirerad av huvudpersonen i dunderhitserien Slam Dunk, Sakuragi Hanamichi. Kagami är likt sin förlaga en oslipad diamant med tonvis av talang. Även på planen är han ganska lik Hanamichi: passionerad och driven, explosiv, öppet känslosam och nästan naiv. Samtidigt är han mer nyanserat skriven än Slam Dunks Hanamichi; Kagami inspireras inte att börja sporta på grund av att han vill få ligga mer, utan för att han helt enkelt älskar att spela basket. Utanför planen beskrivs han som iakttagande, intuitiv och uppmärksam mot sina lagkamrater. Han är ofta den som upptäcker när någon mår dåligt eller behöver hjälp.
Om Kuroko är en ninjalik skugga på spelplanen är alltså Kagami, vars namn betyder "spegel", den som fångar upp och reflekterar allt ljus som riktas mot honom. Det påpekas många gånger i serien att Kagami och Kuroko är ljus och skugga. Ju starkare Kagami lyser, desto mindre synlig blir Kuroko och som ett direkt resultat blir deras samspel därmed bättre. Deras samarbete hinner dock inte finslipas innan laget kastar sig rakt in i en turnering. Det leder med tiden till slitningar i laget.
Struktur, motiv och mål
I princip följer animen samma upplägg som de flesta sportserier, med en kort introduktion som sedan leder in i en skolturnering. Som brukligt möter man först relativt enkla motståndare, men med tiden behöver serien introducera allt starkare motståndare för seriens figurer att mäta sin styrka mot och helst även besegra mot alla odds. I Kuroko's Basket finner vi Kurokos före detta lagkamrater från högstadiet i motståndarrollen. Sedan det mytomspunna succélaget splittrades har de rekryterats individuellt till olika skollag runt om i länet. De är alla begåvade på olika vis och har nu blivit pelarna i sina nya lag. Men genom Kuroko får vi veta vad som pågick bakom kulisserna under succéturneringen; hur laget allt mer gled isär och förlorade sin teamkänsla när framgången steg dem åt huvudet. Och ju mindre teamwork, desto mer överflödig blev i förlängningen även supportspelaren Kuroko.
Kurokos mål är att besegra sina forna lagkamrater. Han vill visa dem en gång för alla att han hade rätt och de hade fel; att deras sätt att spela basket på går stick i stäv med lagsportens anda. Killarna i fråga är inga dåliga personer, tvärtom. Man märker att de har djup respekt för Kuroko; de vet ju mer än någon annan vilken fantastisk basketspelare han kan vara när förutsättningarna är de rätta. Vissa av dem vill även väldigt gärna vinna hans respekt i gengäld, men Kurokos respekt är svår att erhålla eftersom han ställer högre krav på andra spelare än någon annan. Det leder till ganska roliga sekvenser som ofta utspelar sig mellan basketmatcherna.
Den mörka sidan av framgången
Redan när Kuroko först dyker upp börjar man ana att hans attityd till basket och lagsporter är annorlunda än vad man vanligtvis stöter på i sportserier. Han skryter inte om sina förmågor och vill knappt prata om gamla meriter, så vida hans nya lag inte ska möta hans forna lagkamrater på spelplanen. Efterhand kryper det fram att ju mer Kurokos lag i högstadiet vann i turneringarna, desto mer kom han att hata sporten. De begåvade spelarna i laget hittade sin nisch och växte som spelare, men i gengäld offrade de teamplay och laganda. Eftersom Kuroko är en supportspelare som bara kan fungera effektivt i ett sammansvetsat lag, blev hans situation i laget sämre i samma takt som de andra började känna sig oövervinneliga.
Serien gräver i den mörka sidan av sport, som hur pengar och karriärer påverkar lagidrott och sportanda, än någon annan sportserie jag kan minnas att jag har läst. Det är ett intressant tema att utforska och säkerligen en av de anledningar som gjort att den stuckit ut och funnit en stadig nisch bland Weekly Shonen Jumps läsare. Tanken som genomsyrar serien är att laganda och kärlek till sporten är viktigare än individuella framgångar. Jag tycker att Kuroko's Basket är en skön motvikt till alla sportserier där intrigen bygger på rivalitet och framgångshets.
Fanservice och användande av negativa stereotyper
Kuroko's Basket är för det mesta jämställd, och tydligt gjord med både kvinnliga och manliga tittare i åtanke, men då och då dyker det upp inslag av fanservice som drabbar seriens två kvinnliga figurer, främst i form av trosfluktar, urringningar och bikiniscener. Med tanke på hur malplacerade dessa scener känns är de sannolikt ett redaktionellt påhitt, instoppat som motvikt till den lekfullt homoerotiska tonen som genomsyrar i serien.
Vad gäller fanservice riktad till de kvinnliga tittarna, så är seriens upplägg definitivt doujinshivänligt och som bonus för boys love-intresserade fans har animationsteamet lagt in milt slashvänliga bonusillustrationer i slutet av vissa avsnitt. Inslagen är nedtonade jämfört med trosfluktarna, men det är åtminstone ett tecken på att de kvinnliga fansen inte glömts bort. Jag var dock lättad att se att animens fanservice, oavsett vem den är riktad till, aldrig gick överstyr i sin strävan att locka tittare.
Det mest problematiska inslaget i serien har däremot inte med fanservice att göra, utan rasism. Det inträffar precis i början av serien, när Kurokos nya lag spelar mot ett motståndarlag som har köpt in en utländsk spelare. Denna icke-japanska spelare skildras på ett riktigt unket, rasistiskt vis, något som tråkigt nog länge har varit och fortfarande är vanligt i japansk manga och anime. Inte nog med att denna utländska basketspelare framställs som en riktigt småaktig typ, valet av röstskådespelare till figuren i denna animeversion känns om möjligt ännu mer rasistiskt. Rösten är av det slag som fördomsfullt signalerar "dum utlänning som inte kan tala språket ordentligt" så tydligt att jag nästan höll på att stänga av och sluta se serien för gott där. Detta inslag är illa, mycket illa, och ingenting man ska behöva acceptera i anime nuförtiden.
Ett annat problem med serien är att tidigare nämnda fanservice drabbar de (hittills) enda två tjejerna i serien mycket negativt; inte nog med att det förminskar dem till sexobjekt, det underminerar dessutom deras roll som pålästa, talangfulla tränare. Jag har relativt hög tolerans för mangastereotyper, men när man medvetet väljer kameravinklar som klipper bort allt utom tjejernas byst och/eller rumpa (framförallt när de har bikini på sig), då blir jag ärligt talat förolämpad och det borde alla killar som dessa scener förmodas rikta sig till också bli. Kan man inte få tittarna att fortsätta följa en anime utan att slänga in billigt runkmaterial, då beror det sannolikt på problem med manus eller animationskvalitet, vilket bör lösas av seriens författare och regissör, istället för att förminska en stark tjej till T&A.
Animationskvalite och röster
Kvalitetsmässigt varierar det animationerna mycket under seriens gång, vilket ofta är fallet med TV-sänd anime som sträcker sig över mer än 6 avsnitt. Eftersom det är en sportserie har man lagt krutet på basketmatcherna och snålat lite i scenerna utanför basketplanen. Vissa scener är därför snyggt och dynamiskt animerade, medan andra delar ser ut som om någon har slängt ihop dem över en kafferast. Karaktärsdesignen är medvetet enkel och sticker egentligen inte ut på något vis, men det är lätt att hålla isär alla figurerna. Röstarbetet är också bra, framförallt vad gäller Kuroko, vars röstis har en behagligt nedtonad, men välartikulerad röst som passar figuren väl. Figurerna i övrigt tycks tacksamt nog ha sluppit den sortens stereotypa casting som jag befarade när jag först såg bilder från serien.
Trots vissa felsteg vad gäller fanservice och rasism har Kuroko's Basket ändå mycket att bjuda på och är en sportserie som överraskade mig positivt med sitt val av fokus Jag hoppas sannerligen att serieskaparen slipper sin stalker med tiden, så att han och hans fans kan få tycka om serien utan att behöva oroa sig för hotbrev. Animen får för övrigt en andra säsong i år, något som jag ser fram emot. Jag har även planer på att ge mangan en chans vid tillfälle. Däremot hoppar jag nog över de homoerotiska fansinen, för de känns liksom överflödiga med tanke på vad serien redan erbjuder på det planet. ;)
Fler tankar om det jag läser dyker upp allt eftersom andan faller på. Glöm inte att följa Mangaläsaren på Twitter, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.