Två av de viktigaste kvinnliga seriefigurerna för mig och många andra serieläsare heter båda Nana, men utöver namnen kunde de inte vara mer olika varandra. Ai Yazawa som skapade karaktärerna hade som mål att visa hur olika vi kvinnor är, samtidigt som vi har mycket gemensamt. Varierade kvinnoporträtt i serier som dem i NANA är tyvärr få, men det gör dem desto viktigare att uppmärksamma. Lite försenat tänkte jag skriva en artikel apropå att det igår var den internationella kvinnodagen. Många har redan skrivit bra artiklar om varför det är så viktigt att uppmärksamma kvinnors situation. De flesta vill nog helst leva i ett jämställt samhälle, oavsett vad som står i passet under rubriken "gender", men sanningen är att vi inte är där ännu.
På grund av att jag är intresserad av både serier och spel har jag följt debatten om jämställdhet i båda medierna. Det finns många likheter mellan dessa, då båda länge har setts som "manliga nöjen", men som på senare år har fått en stadig tillströmning av kvinnor i olika åldrar utöver dem som redan läste/spelade sedan tidigare. Jag har själv pratat om hur viktiga de japanska serierna var för att få kvinnor att läsa serier. Och som alltid, när förutsättningarna förändras, har även dessa två medier tvingats ta sig en titt på vad för slags kvinnosyn de representerar.
Spel och serier har varit i behov av förändring länge, men förändringen har gått trögt. På senare tid verkar det dock ha lossnat ordentligt. Många som intresserar sig för ämnet har, likt jag, uttryckt en glädje över att det på senare tid har börjat kännas som om debatten äntligen har börjat uppmärksammas av allt fler och även fått ett bredare perspektiv än förr. Samtidigt kommer tyvärr ofta framsteg tillsammans med motgångar, i detta fall i form av personangrepp och påhopp på dem som vågat gå i bräschen för att propagera jämställdhet.
Varje gång man som bloggare gör ett inlägg, framförallt om man tillhör någon av minoritetsgrupperna eller, som jag, Mangaläsaren, är en kvinna, riskerar man alltid att utsättas för påhopp av folk som inte argumenterar på ett lugnt och sakligt vis. Samma sak gäller journalister, författare, ja, alla som jobbar med en produkt där deras namn är känt i samband med denna för användarna. Allt för många har råkat ut för förtal och påhopp och nätet är fullt av forum och liknande där man kan läsa hur folk ondgör sig över allt som upprör dem i olika grad.
Ibland går det ännu längre, när upprörda individer bestämmer sig för att på olika vis ge utlopp för sitt förtret och eftersom många publika personer också använder twitter, forum och andra sociala medier är det på gott och ont mycket lättare än förr att få direktkontakt med dem man är arg/besviken/förbannad på.
När nyheten släpptes att Marjorie Liu skulle skriva en soloserie om X-23, Wolverines klon och numera adopterade dotter, var tongångarna på forumen hätska. "Jävla emobruden borde skära upp handlederna och dö" var en inte helt ovanlig reaktion. Liu svarade med att skriva vad många är överens om är den bästa skildringen av X-23 hittills där hon även tog upp Lauras självskadebeteende på ett lite mer moget vis än i forumdiskussionerna. Det gemensamma för den här sortens påhopp, förtal och ibland resulterande häxjakter är att de nästan alltid är oproportionerliga i jämförelse med de "brott" som serieteckaren/bloggaren/videospelsutvecklaren anses ha begått i de argas ögon.
Ett exempel ur verkligheten: En kvinnlig spelförfattare skapar och skriver en bisexuell manlig spelfigur som diskret stöter på spelaren, oavsett spelfigurens kön. Motreaktionen från uppretade spelare är att kalla henne för fitta, hota med våldtäkt och skriva att de hoppas att hon får missfall, i samma mening. Bristen på perspektiv är så uppenbar att det är svårt att se hur inte alla kan inse detta, men tyvärr är verkligheten så. Detta exempel är långt ifrån det värsta jag stött på, bara det senast påträffade.
Trakasserier kan drabba alla, men det finns tydliga tecken på att minoritetsgrupper och kvinnor kan dra till sig förföljelser och långvariga hatkampanjer i en mycket hög grad. Följden blir att de som skriver om och diskuterar jämställdhet och representation ofta tvingas lära sig att hantera alltifrån personliga attacker till generaliserande och nedvärderande ordalag. Att slå ifrån sig gör ofta saken värre, då det ger dem som attackerar "bevis" på att de har rätt i sin "legitima kritik".
Så vad leder detta till? De som orkar stå ut med detta kämpar vidare, ofta mer övertygade än någonsin om hur viktigt det är att de inte ger upp. Men alldeles för många ger upp. Som ung och idealistisk bloggare är det inte alltid man är medveten om hur lätt det är att bli utsatt för aggressivt beteende från folk som tycker olika. Man har en idé om att alla åsikter ska kunna samsas och tillsammans diskutera fram en lösning som fungerar för alla. Allt för många har blivit gruvligt besvikna och tvingats ta ner sin blogg och byta emailadress efter att ett spontant inlägg dragit till sig hatare.
Ett resultat är att allt fler forum för kvinnor känner ett behov av att skaffa trygga zoner, där effektiv moderering tillåter användarna att diskutera i lugn och ro utan att behöva oroa sig för hatattacker, provokationer och oseriösa försök att avleda diskussionen. Själv förstår jag deras behov, men jag sörjer det faktum att det ska behöva gå så pass långt att man skaffar en slags onlineversion av "gated communities" för att slippa se det obehagliga.
Krocken mellan dem som känner sig utsatta och dem som bara vill bidra till diskussionen men känner sig censurerade kan ibland bli onödigt hätsk. Det är inte alltid så lätt att sätta sig in i vad som är acceptabelt i alla olika kretsar som samexisterar på nätet, men en bra tumregel är att man "lurkar" i en community ett tag för att lära sig vad som är accepterat eller inte, innan man börjar göra inlägg i diskussionerna. På så sätt undviker man nybörjarmissar, slipper känna sig påhoppad bara för att man ville bidra till debatten och minskar risken att såra andra av misstag.
Det är även viktigt att man själv tar ansvar för att skaffa sig information om vad som diskuteras angående jämställdhet, både ur ett historiskt och ett nutidsperspektiv. Många som vill veta mer och delta i diskussionerna känner att det är svårt att diskutera eftersom man inte riktigt befinner sig på samma nivå informationsmässigt. Det är ungefär som om jag skulle försöka spela tennis mot någon som spelade tennis flera gånger i veckan. Men precis som en tennisspelare går sådant att öva upp. Läs mycket och brett, beakta andras åsikter och fundera över dem.
Man måste inte svälja allt, bara för att någon annan säger eller tycker på ett visst sätt. Ofta håller jag bara delvis med folk vars artiklar jag läser, men jag kan respektera att de tycker annorlunda än jag och försöka se det ur deras perspektiv. Tänk dig att du befinner dig i någon annans skor och fundera på hur det skulle förändra din verklighetsuppfattning. Det tanklösa skämtet du drog med dina kompisar kvällen innan kanske i fel sammanhang kan skada den du säger det till. Fundera över vikten av att bevara och försvara det som är så smärtsamt för andra. Kan det vara värt uppoffringen att visa dem samma respekt som du förväntar dig från deras sida?
Biowares beslut att låta spelaren få välja mellan att spela som manlig eller kvinnlig Shepard i Mass Effect-serien baserades på statistik som sa att allt fler kvinnor spelade spel. Samma spelfans lyckades till slut även övertala företaget att ge mer utrymme åt kvinnliga Shepard i spelets PR-kampanjer, med goda resultat. För att vi verkligen ska få uppleva sann jämställdhet inom vår egen livstid krävs det att fler än bara "minoriteterna" kämpar för detta. Därför behöver även de som inte tillhör minoritetsgrupper ge sitt stöd öppet för frågor som t.ex. HBTQ-personers rättigheter och inte acceptera förtryck mot vare sig deras eller de egna åsikterna. Allas åsikter är värdefulla och alla kan göra något, oavsett hur mycket eller lite, för att i längden förbättra klimatet för sig själva och andra.
Vilket för oss tillbaka till spelen och serierna: Vi behöver även se till att våra berättarmedium följer samma utvecklingskurva som övriga samhället vad gäller inklusivitet. Många suckar trött varje gång jag påpekar vikten av detta. Många är trötta på att "tvångsmatas med politisk korrekthet i sina nöjen". Jag kan förstå att det är svårt att manövrera vardagen ibland, när man ständigt måste ta hänsyn till andras behov och känslor. Samtidigt håller jag inte med om att man som jämvikt måste få ha ett andningshål där man gör precis tvärtom mot vad man skulle ha gjort/tänkt/sagt i vanliga fall. Sexism, rasism och förtryck har för mig ingen självklar plats i min nöjeskonsumtion; istället drömmer jag om den dag då alla kan ta del av serier, spel och liknande nöjen utan att behöva konfronteras med obehag och känslan av att ständigt nedvärderas.
Det är svårt att på egen hand förändra världen. Mangaläsaren är blott en liten droppe i det hav av information som utgör de digitala medierna och världen utanför dessa. Men jag hoppas att jag, genom att ta upp både negativa och positiva aspekter av serier och diskutera dessa i dess rätta kontext, ska kunna bidra till att göra både serierna och dem som läser dem mer inkluderande.
Genom att göra detta utsätter jag mig dock för risken att bli påhoppad eller attackerad, även om min avsikt inte är att provocera utan diskutera och informera. Det är en av anledningarna till att jag redan från början valde att moderera kommentarerna här innan de lades upp. Hittills har jag till min stora lättnad aldrig drabbats av några direkta påhopp eller liknande otrevligheter. Förhoppningsvis fortsätter det så även i fortsättningen.
Jag uppskattar alla åsikter och inlägg som ni som läser min blogg gör här, och jag är oerhört tacksam att det över huvud taget finns folk som läser det jag skriver! Så samtidigt som jag vill uppmärksamma de problem som är oerhört aktuella och viktiga att diskutera, vill jag även tacka er som läser! Utan er skulle Mangaläsaren bara vara en privat dagbok.
Appendix
Länkar till diverse artiklar som på olika vis berör problemen med spel, serier och jämställdhet på internet. Varning för att många av dem kan vara väldigt obehagliga. Listan kan komma att utökas om jag hittar fler bra artiklar som berör ämnet.
- Twitterförföljelser mot spelförfattaren Jennifer Hepler
- Genomgång av hela kontroversen och hur den uppstod via The Mary Sue
- The Border House går igenom hur kontroversen även spred sig till att innefatta racistiska påhopp
- Georgie Taits "To My Someday Daughter" skriver om och diskuterar bl.a. hatstormen mot Alyssa som inte ville dejta magicspelare ur ett personligt perspektiv
- Ett av många bra inlägg från DC Women Kicking Ass om vad hon och andra bloggare tvingas lära sig leva med
- The Border House diskuterar behovet av trygga platser på nätet i sin utmärkta podcast
- Kelly Thompson på She Has No Head! skriver om superhjältar och jämställdhet. "Super redundant", tänkte jag i ett ögonblick av verklighetsfrämmande blindhet, innan jag kom fram till kommentarerna...
- Min egen artikel om varför vissa förändringar i DCnU var så kontroversiella
Glöm inte att följa Mangaläsaren på Twitter, för intressanta länktips och funderingar som inte tas upp i bloggen.